Så var det det här med mål…

Det är viktigt med mål, och framför allt delmål. Detta är något jag pratar om ständigt och jämt med mina elever. Men vad ska jag ha för mål med det Digitala skollyftet?

Jag jobbar redan mycket med formativ bedömning. Nyligen började jag med namnstickor istället för handuppräckning, något som har fallit mycket väl ut. Förutom att jag glömmer att ta med mig stickorna ibland då… Jag vet att det finns appar och sånt men så länge det inte finns något program som kan hjälpa mig på datorn (finns det något sånt, nån?) så kör jag analogt med laminerade namnstickor.

Namnstickorna ledde till ett bra samtal om vilka som får utrymme i klassrummet. En elev frågade om det inte kunde bli så att samma person fick ordet hela tiden. Mitt svar på det var: ”Så är det väl redan? Vissa får alltid prata, eller?”. Många i klassen nickade instämmande. Jag har bett klassen påminna mig om stickorna och det gör de! Det tar ett tag att införa nya principer i klassrummet, helt klart!

När det gäller IKT så prövar jag mig fram med nya verktyg i små mängder. Ofta testar jag nya saker på bara en eller två elever åt gången. Det är ett tips från mig: börja i liten skala. Eleven man testar blir ofta väldigt stolt över att just hen får den stora äran att prova. Det är en bonus.

Mitt senaste test var enkäter i Google Drive, så oerhört fiffigt. Nu kan jag lätt göra snabba utvärderingar av undervisningen och få allt sammanställt och klart. Dessutom kan jag direkt efter utvärderingen diskutera resultatet med klassen, medan utvärderingen är, så att säga, levande.

Så vad är då mitt mål? Tja, ingen aning ännu. Förhoppningsvis kan jag få lite idéer av er andra. Mitt första delmål är i alla fall avklarat: att starta bloggen och aktivt börja delta i det digitala skollyftet.

/Hanna

8 tankar om “Så var det det här med mål…

  1. *pepp* jag känner allt förväl igen det du beskriver som förut! Funderar just nu mycket på vad som är framgångsfaktorer! Att skapa kreativitet och lust för lärande, lärmiljön och stämningen, tror jag på som grund. De som får tillbringa lektioner med dig verkar känna av en sådan lärmiljö! Här vore det kul om berättar mer om hur du tänker och skapar miljön samt innehållet och uppgifter förlärande processen!
    Vänligen en nätpedagog som vill hotta nya vägar!

  2. Bra start! En blogg är ingen dålig start, det! 🙂

    Ang namnstickor minns när jag vikarierade i en av våra grupper med nyanlända elever i våras. Jag hade inte riktigt koll på att de använde glasspinnar med namn på så jag gjorde som ”vanligt” och ställde frågor rakt ut i klassen. Efter ett tag kom en liten flicka fram till mig, letade fram burken med glasspinnar och sa: ”Ta ett namn. Det är mycket bättre.”

    Såklart! 🙂

    Roligt att ha dig med i Digitala Skollyftet, låt målformuleringen ta den tid som behövs. Du har ju kommit rätt långt som det är. Ser fram emot att lära av och med dig!

    • Kul! Jag har naturligtvis fått idéen från Dylan William. Den funkar ju allra bäst på öppna frågor och man måste verkligen tänka ut hur frågorna ställs och hur man tar emot elevernas svar. En utmaning!

  3. Hej

    Namnstickor fungerar ibland. För mina elever som känner sig rädda för att prata om religion krävs andra taktiker. Men skam den som ger sig :). Din tanke om att använda några elever som testgrupp köper jag rakt av. Det är verkligen en god tanke. Det gäller att hitta rätt elever till rätt område tänker jag.

    Trevlig kväll
    Camila

  4. Tack för din kommentar Hanna! Jag har kört med mini-whiteboards sedan februari och tycker det fungerar utmärkt. Framförallt använder vi dem i matten som tidigare har varit väldigt tyst och individuell för eleverna. I utvärderingarna jag gör skriver de allra flesta att de älskar arbetssättet vilket känns toppen. Jag har även använt dem i NO och på måndag testar vi i SO. Hade inte sett Dylan Williams tidigare utan rektorn gav mig några whiteboards och bad mig testa mig fram, vilket faktiskt ledde till något väldigt spännande.

    Kul att läsa om glasspinnarna, jag tror att mina elever är redo för dem då vi har ett öppet samtalsklimat och väldigt tillåtande gentemot varann. Men ska verkligen ha med mig dina tips om att tänka till på hur jag bemöter svaren etc. Jag försöker med whiteboardtavlorna nämligen inte att säga om det är rätt eller fel, vilket många elever kan tjata om, utan har istället sagt att jag nickar åt dem om jag sett deras svar och ingenting mer eftersom det inte är det som är viktigt. Vill komma ifrån rätt och fel-tänket.

Lämna ett svar till Marie Sverker Avbryt svar